Vet inte vad det är med mig. Men idag har jag sådana dagar, när jag kan känna mig nere utan att riktigt veta anledningen.
Och idag är definitivt en sådan dag. Allmän nedstämdhet trots att jag inte kan komma på att jag har någon anledning att känna så. Lite frustrerande faktiskt. Att man inte kan sätta fingret på vad.

Barnen sover nere i våran säng, och K är på jobbet. Han slutar snart. Och jag börjar igen. Har en sån där rolig delad tur igen. Men sen är helgen gjord och jag är ledig imorgon. Då ska jag gå ner på byn och hämta eltandborsten jag köpte från netonnet. Sen ska jag bara försöka ta det lugnt och hålla tummarna att inte förkylningen som lurar i kroppen bryter ut.

På radion imorse, när jag var inne hos en av vårdtagarna, pratade de om evigt liv.
De hade gett sig ut på ett äldreboende i Stockholm och frågat flera av de boende om de ville det. Men de flesta svarade nej. motiveringarna var väl ganska lika.

Nä usch och fy,tänk att behöva leva för alltid. Det skulle ju inte funka helt enkelt. Någonstans måste det ju sluta.
Sen att man kanske återföds som ett annat liv, det tror jag på. Men då bara om man vill.

En vän till mig hade lite spökhistorier i sin blogg och ställde frågan om andra då trodde på spöken och mitt svar är då definitivt ja! Jag tror det finns så otroligt mycket omkring oss, som vi alla inte kan se, eller kanske inte vill se.

Vad tror ni??
Tror ni att allt som existerar har en logisk förklaring???

Nu kokar potatisen över
Tjing så länge!