Regn, regn åter regn!

Och det regnar i mitt hjärta. Sorgen är stor, men inte så stor som hos dem den drabbat hårdast....Tårarna lurar bakom ögonlocken, har en stor klump i halsen som inte vill försvinna.
Ni har min djupaste empati, jag känner med er!

Nu är det dags att gå med barnen på dagis, i riktigt ösregn. Vill bara krypa ner under täcket och somna om. Men måste man jobba så måste man. Hela kvällen.


Skriver kanske mer ikväll...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Elyzias drömmar

Allt i livets väg

RSS 2.0