Det är tre år sedan jag och K gifte oss. Tre år! Och förhoppningsvis har vi JÄTTEMÅNGA år framför oss.
Men man ska väl leva och älska egentligen som varje dag är den sista...Alltså så att man verligen tar vara på dagarna och inte bara låter dem flyta bort...Vi är så upptagna med att jaga tiden, timmar, minuter och sekunder att vi inte ser hur de rusar förbi oss ändå i all stress.
Stress i trafiken=bilolyckor. Det är väl bättre att ta sig fram sakta än inte alls???
Stress på jobbet= man gör inte ett bättre jobb för det, snarare tvärt om!
Stress i familjen=kraschade familjesituationer. Man orkar inte ta hand om varandra.
Och detta leder till OLYCKA.
Konstigt liv vi lever. Och det mesta känns som det handlar om pengar. Men vart är det mänskliga värdet? mötet med andra människor, engagemanget för andra än en själv?
Existerar det längre?

Så med det vill jag ha sagt att man ska värna om varandra. Familj, arbetskamrater, medmänniskor, främlingar.
Ja faktiskt vem som tänkas kan behöva hjälp.