Ja, jag är faktiskt född under den tiden till och med. Kommer ihåg min pappas första mobil, stor som jag vet inte vad, och tung. Det måste ha varit nån gång på nittiotalet...
Idag tog vi en tur ut på Birsta, käkade lunch på IKEA och strosade runt lite. Julklapparna var ju redan färdighandlade, så jag tog och handlade två julklappar till mig själv. En stor mysig morgonrock med huva. Röd med rosor på. Och ett par rosa  inneskor, med fuskpäls och fina små bollar. Varma och sköna för mina frusna vinterfötter. Riktigt bra köp. Allt hittat på Kappahl.

Hur som helst hade jag lämnat min mobil hemma, för det var nästan slut på batteri. Och vad händer då? Jo, medans jag betalar och gör klart, går barnen och K iväg. De satte sig och tittade på julkalendern tydligen inne på Kappahl, men jag trodde att de gått vidare till Ö&B. Så jag rusade iväg dit, men där var de inte. Och inte kunde jag ringa heller. FÖR MOBILEN LÅG JU HEMMA..... Äh det var ju ingen fara med det. Vart bara att stå och vänta en stund vid utgången, där jag också hade uppsikt över bilen. Så de inte skulle åka ifrån mig haha.

Men det fanns faktiskt ett liv före mobiltelefonen. Fast troligen inte lika effektivt. Det vart säkert en hel del mer väntan.

Men vem har brådska? Inte då jag. Ledig dag och inga tider att passa! Inte ens maten behöver bli på "rätt" tid idag.



Jag tänder lite ljus och myser inne i mina nya varma tofflor:)