Dagen vart inte alls som jag tänkt mig.

Och det är ju sällan det blir så.
Jag har suttit uppe på toaletten större delen av natten. Fick såna magkramper att jag trodde jag skulle avlida. Hujeda mig!! Magsjuka? Jag? Som ALDRIG (!!) får magsjuka. Nä visst det.
Undantaget som bekräftar regeln. Min son var också dålig i magen, så bägge barnen fick stanna hemma från dagis. Bäst att inte ta några risker.
Så, resten av veckan är jag sjuk och VAB-ar. Tur att jag är ledig i helgen i alla fall.
Råttorna skulle gråta om de såg vårat kylskåp. Det är näst intill helt tomt sånär på en burk sylt, en burk rödbetor och en ostkant. Inte lätt att vabba när det nästan inte finns nåt att äta. Gäller att använda sin fantasi. Jag kunde inte koka mannagrynsgröt, fanns ingen mjölk. Ingen havregrynsgröt heller. Så det fick bli klappgröt med hallonsylt. (klappgröten kokar man på vatten istället för mjölk)  med mannagryn.
Barnen vart överlyckliga! Det var ju jättegott!

Men tur att Älskling ska handla efter jobbet. Han har bilen idag. Och jag kan ju inte riktigt knata ner på byn med magsjukebakterier som ett moln kring mig. Vore inte schysst mot de andra kunderna. Dessutom skulle jag nog inte orka gå de tre kilometrarna med gnälliga barn. Måste få sova lite.
Någon sovmorgon blev det inte imorse.
Vaknade vid sju-tiden med ett ryck. Tyckte det var så tyst. Och det brukar det inte vara på morgonen.
Barnen fulla med energi brukar busa och härja.
Så jag skyndade mig upp för trappan och noterade att Liams dörr var stängd. Anade oråd direkt.
Den brukar bara vara stängt om det är hyss på gång.
Mycket riktigt. Liam satt i sin säng med en stor sax och klippte "håret" på nallen.
 Mina enda ord var "-men Liam"
Jag vart inte arg, bara rent förskräckt och funderade på vart han hade fått tag på saxen.
 Alla saxar brukar vara på behörigt avstånd från små barnfingrar...
Liam bara tittade på mig och började gråta.
Han hade inte bara klippt håret på nallen, utan gjort stora hål i den, där han klippt lite för långt.
Det låg "nallehår" överallt, hela sängen, och på golvet. Liam erbjöd sig att dammsuga
(han tycker att det är jätteroligt) så jag tog fram dammsugaren.


Bildbevis..
Jag tog fram nål och tråd också och lagade alla hålen i nallen. Nu är han nästan som ny igen.
Dagarna kan vara väldigt händelserika fast man inte gör något speciellt.
Så är det att han barn.
De är verkligen underbara!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Elyzias drömmar

Allt i livets väg

RSS 2.0