i mitt liv. Klev upp kl. fem imorse. Väckte barnen (Liam sov bredvid mig i sängen, som han allt oftare gör) Såg till att de kom i kläderna. Gick ut med vovvarna, kastade boll med dem, så de skulle vara lite trötta medans jag var på jobbet.
Kl. 6:15 lämnade jag huset, med Liam i barnvagnen och Leja gående.
Kl 6:30 barnen lämnade på respektive avdelning på dagis. Jag ner i omklädningsrummet för att ta på mig uniformen (ser mer ut som en pyamajs).
Kl 6:35 uppe i personalrummet för att ta rapport av nattpersonalen.

Tog itu med morgonruschen på jobbet. (jobbar som undersköterska inom äldreomsorgen) Det var duschningar hit och dit, snurriga dementa som skulle hjälpas upp.
Kl 11:30 Lunch till de boende.
Kl 12:00 Dags för egen lunch. *Ner i omklädningsrummet för att byta tillbaka till "civila" kläder. Knata hem till hundarna. Ut med dem, kasta lite boll så de skulle vara trötta tills jag kom hem nästa gång.
Kl 12:40 ruscha tillbaka till jobbet, upprepa samma procedur i omklädningsrummet, upp till våningen igen.

Kl. 14:00 kort kaffepaus på våningen, med snurriga dementa rumomkring.
Kl 15:00 förbereda middag, ladda kaffe, duka.
Kl 16:15 Sade mina arbetskamrater att jag kunde gå för dagen.
Kl 16:20 Ner i omklädningsrummet, upprepa min favoritprocedur ( haha)
Kl 16:23 På dagis (ligger väggivägg med mitt jobb)Hämtar barnen.
Kl 16:45 Hemma igen. Rotar i frysen efter något ätbart, blir en blandning av pyttipanna och salladsgrönsaker, med en skvätt chilisås (låter det gott)
Kl 17:00 K hemma från jobbet, sätter oss och äter. Ja eller iallafall K och jag. Barnen matvägrar.
Kl 17:20 Dukar av bordet, diskar gårdagens och dagens disk.
Kl 17:30 Liam börjar tjata att han är hungrig...(!!)
......

---

Och så vidare.
Nu har jag lagt barnen, men knappt hann jag komma upp för trappen, innan Liam kom upp igen. Han skulle minsann inte sova. Uscha vad trött jag blir!!!! Hinner aldrig bli lugn och ro här innan man själv är helt slut och stupar i säng....Egen tid, undrar vad det är för något.. Existerar inte just nu i min värld inte. Kanske det blir bättre när barnen blir större...Eller inte...
Då ska det väl skjutsas fram och tillbaka på än hockeyträning än ridläger, så det blir nog inte bättre.
Men verkar som "thats life"
Och trots allt slit så älskar jag mitt liv. Och hur trött jag än blir på mina barn, skulle jag ALDRIG nånsin vilja leva utan dem. Love ya kids

Den här bilden tog jag på Liseberg i somras. Tycker den är lite rolig, för det var helt oplanerat att ta en bild då Leja drar Lisebergskaninen i svansen. Snacka om att trycka av i rätt ögonblick(=